Psykolgiska teorier hjälper oss att rädda planeten

Häromdagen då jag lyssnade på radion så hörde någon jag referera till den gamla teorin ”flight, fight and freeze”. I radion berättades att när vi utsätts för en fara så antingen flyr vi, slåss eller förstelnas.

Om vi kopplar detta till hur vi reagerar när vi får höra om miljöhot som klimatförändringar så kan det betyda att vi väljer att stoppa huvudet i sanden, argumentera emot eller får ångest och stänger av. Ingen av dessa strategier är särskilt gynnsamt för planeten.

Därför var det så befriande när Annika Tibblin under medlemsdagen i Haväng 8 september 2012 berättade att nyare forskning visar att det finns ytterligare två strategier, ”tend & befriend” (Taylor et al., 2000). Studier har visat att främst kvinnor tar till dessa strategier som handlar om att ”vårda sin avkomma” respektive ”bli vän med sin fiende”. Jag tänkte på min egen sits. Visst är en av anledningarna till mitt engagemang att jag har barn som jag vill vårda på så sätt att jag vill att de ska få växa upp på en fin planet. Min strategi är att bli vän med oss alla som förstör den genom att öka medvetenheten och skapa alternativ. Tack Annika, där fick du en pusselbit på plats i mitt medvetande! 

Det är bra att känna till att det finns massor av människor som reagerar enligt flight, fight and freeze. Intressant att känna till är att de gamla teorierna är baserade på studier gjorda på män. Dessutom är det bra att känna till hur det kan yttra sig. Annika listade en lång rad försvarsmekanismer där förnekelse och bortträngning är vanliga just i sammanhang som har att göra med miljöhot. Om folk reagerar med bortträngning eller förnekelse så kan det vara bra att informera på ett sätt som inte skapar ångest, att visa att det finns utvägar. Det lönar sig även att upprepa budskapet, till slut så går det in.

Andra försvarsmekanismer är förskjutning, projektion, intellektualisering, isolering, reaktion, rationalisering, nedvärdering, självbestraffning, regression, klyvning, eskapism, sublimering och humor. Humor! När jag utbildades till coach så fick jag reda på att humor kan vara användbart. När vi får folk att skratta så innebär det att personen hamnar i lätt hypnos, vilket i sin tur gör att det är lättare att nå även andra känslor.

När jag lyssnade på radion så tänkte jag på hur forskning kan bli en sanning som vi lutar oss tillbaka emot och tänker att ja, ja, det är så det är, så har forskningen visat. Nästa blogginlägg handlar just om detta, om behovet att ta ett kliv tillbaka, ifrågasätta och tänka själva.

Forskningen kan även hämma. Tidigare har jag känt mig lite försiktig när jag hållit föredrag om planetens tillstånd, eftersom jag blivit varnad för att folk som skräms stänger av. Men idag hade jag en publik med enbart kvinnor, då tänkte jag att de nog vare sig skulle fly eller illa fäkta. 

/Sara Nelson
Hållbarhetscoach och bloggande medlem i föreningen för hållbarhetspsykologi

Dags för nya klibbiga budskap!

Dags för nya klibbiga budskap!

Vet du vad ett ”klibbigt budskap” är? Jo det är budskap eller påståenden som upprepats så ofta och med sådan övertygelse att vi tror att det är den enda sanningen. ”Mjölk ger starka ben” är ett exempel.

Robert Ragneklint höll ett kort föredrag under medlemsdagen i Haväng den 8 september 2012 som han kallade Psykologin och den marknadstroende människan. Jag skulle kunnat kalla det för Dags för nya och bättre klibbiga budskap.

Robert inledde med att punktera myten om att vetenskapen är värderingsfri. Robert är forskare på institutionen för psykologi vid Lunds universitet. Vår gemensamma fråga då föredraget var slut: Hur skulle forskningen se ut om vetenskapen användes i första hand till att tackla de riktigt stora problemen?

Robert använde inte ordet ”klibbigt budskap” utan det kom från Annika Tibblins tidigare föredrag. Jag tycker det ger en bra bild i huvudet. Liksom med klibbiga tuggummin, så går det att spotta ut ett klibbigt budskap, rulla ihop det och slänga det i soppåsen.

Angående oss ”marknadstroende människor” så dras vi med en massa klibbiga budskap som hängt med så länge att de är svåra att värja sig mot och motargumentera. Exempel:

”Vi befinner oss i en samhällsekonomisk kris”
”Marknaden är självreglerande och statlig inblandning bör undvikas”

”Löneskillnader är nödvändiga”

”Fri konkurrens & prissättning”

”Personlig frihet genom individuella val”

Dissekerar vi budskapen så upptäcker vi att de alls inte är sanna eller önskvärda. Som exempel hade vi en dipp i BNP 1992-93, alla andra år ekonomisk tillväxt.  Om löneskillnader är nödvändiga, betyder det då att vi ser ett behov av att några ska vara fattiga? Hur har din känsla av frihet ökat sedan det blev fritt att välja placering av pensionspengar, telebolag, internetleverantör och vårdcentral?

Vi vet att vi människor har ett behov av att tillhöra en grupp och vi har en övertro till det rationella. Hur kan vi använda den kunskapen när vi tar ett kliv tillbaka och ifrågasätter normer och föreställningar om våra gemensamma sanningar? Och förresten, varifrån kommer behovet att tillhöra en grupp och övertron till det rationella?

Här är mina förslag till nya klibbiga budskap:

•  Barn uppmuntras att tänka själva och ifrågasätta.
• Människor är empatiska och gillar djur och natur.
• Jag fattar bra beslut om jag lyssnar till mitt hjärta.

 Jag glömde fråga Robert om han hade några förslag på nya budskap. Vilka är dina förslag?

/Sara Nelson
bloggande medlem i föreningen för hållbarhetspsykologi

Medlemsdag i Haväng 8 september

 

Den 8 september 2012 träffades tolv helt nya och några "gamla" (föreningen bildades i maj 2012) medlemmar för en heldag i Haväng. Programmet var fullspäckat med föredrag och workshops. I schemat var även inlagt en timmes promenad och reflektion vid havet.

Dagen inleddes av föreningens kassör Maria Hejbel. En presentationsrunda visade på bredden i föreningen, från 20-åriga studenter till pensionerad professor, från psykologer till snickare och ingenjörer. Häpnast var Ulrich som tre dagar tidigare fått inbjudan via Omställning Österlen. "Att ni kommer hit till mig. Jag har jobbat och tänkt i de här banorna i så många år och så kommer ni hit. Jag bor två kilometer härifrån." Ulrich Nitch var tidigare professor i miljökommunikation vid SLU. Han blev på stående fot inbjuden att föreläsa vid en träff senare i höst eller till våren.

Därefter höll Annika Tibblin, Sara Nelson, Oksana Mont och Roger Ragneklint korta föredrag om Hållbar utveckling utifrån planetens gränser, Psykologiska försvarsmekanismer, Psykologin och den marknadstroende människan och Hållbar konsumtion.

Vi åt lunch ute och gick därefter igenom en modell för stategisk utveckling som bygger på visioner och backcasting. Gruppen brainstormade idéer för sina visioner kring hållbarhetspsykologiföreningens framtid.
 
 

Var och en tog med sig visionerna under sin promenad till havet och vid återsamlingen hade vi några konkreta projekt och idéer att jobba vidare med.
 
På väg hem körde vi förbi Önneköp och knackade på hos Kafé Kagan och undrade om vi får komma dit för nästa medlemsdag eller medlemshelg, första helgen i februari 2013. Så verkar det bli.

Trötta och inspirerade samlades vi till gruppfoto inför avfärd hemåt.

Fler vänder sig inåt för att nå ut

I artikeln Vänder sig inåt för att nå ut i Svenska dagbladet hittar jag citatet "Miljörörelsen har kört fast, menar somliga. Trots all vår kunskap om klimatförändringen, överutnyttjande av naturresurser och artutrotning lyckas vi inte ta itu med det överhängande hotet mot vår överlevnad, anser andra. Varför, undrar de. Gör den moderna, hektiska, livsstilen oss mer kortsiktiga, enfaldiga och egoistiska?"

Hållbarhetspsykologiföreningen är långt från ensamma om att vilja inkludera psykologiska aspekter för att fånga helheten i de globala utmaningarna. Martha Thernsjö och Anders Tivell citeras av Svenska dagbladet så de säger att "Den utmaning vi står inför både i klimatfrågan och världsfattigdomen handlar om att stärka de inre värderingarna". (foto från svd.se)

Martha och Anders har i Sverige varit med om att lansera Common Cause, där ett team av forskare inom psykologi också ställt sig frågorna ovan. De har analyserat en mängd forskningsdata om våra mänskliga värderingar och konstaterar att de yttre, ytligare, håller på att ta över på de inres bekostnad. Den 3 september hölls ett Common cause café i Stockholm. Det vore kul att höra vad mötet ledde till!

Genom att söka vidare efter att ha läst artikeln finner jag att det finns ett gäng psykologer som kallar sig Globalpsykologer. "Globalpsykologerna bidrar med kunskap om hur människan fungerar och förändras i arbetet med global utveckling. Med psykologiska verktyg och utifrån vetenskaplig psykologisk forskning kan Globalpsykologerna ge ett nytt och viktigt perspektiv till er verksamhet."

Med en bakgrund som civilingengör håller jag själv håller jag på att fylla begreppet hållbarhetscoaching med innehåll. Jag mötte coaching för andra gången då jag gick entreprenörsprogrammet  på Malmö folkhögskola. Den coach jag mötte ställde frågor, satte saker i perspektiv och utmanade. Jag hittade en massa svar och lösningar som jag inte hade kommit på på egen hand så snabbt. Eftersom svaren kom från mig själv så blev det lustfullt och inte alls svårt att prova nytt eller ta nästa steg. Jag tänkte då att det kanske är så här man ska jobba med hållbarhet. Jobbcoacher, hälsocoacher och affärscoacher har jag sett men inte hållbarhetscoacher. Det känns som ett bra komplement till de föredrag som jag hållit om hållbarhet. En del blir deprimerade i konfrontationen med sanningen om jordens tillstånd. Coachingen kan användas som verktyg för att förflytta sig mentalt, en steg mot förändring. Jag utbildas enligt ICF och coactive coaching. I helgen hoppas jag komma vidare med hur jag ska använda mig av hållbarhetscoaching.

I hållbarhetspsykologiföreningen möts personer med olika profession och erfarenheter. Hur vi bäst kan samarbeta över gränser är vad vi ska utforska på lördag. DU är också välkommen att ta nästa steg med föreningen 8 september, under en inspirationsdag vid havet i Haväng!
/Sara Nelson