Klimatfrågan kräver en ny global etik var titeln på en debattartikel från nätuppropet Radikalisera klimatpolitiken nu som publicerades i GP igår. Artikeln är klok och jag hoppas den får gehör. Men när den debatterar huruvida det är cyniskt av oss människor att ständigt öka vår konsumtion och ha en politik som stöder detta så tänker jag på hållbarhetspsykologins förklaringsmodell.
Att ha en politik som stöder ökad konsumtion kan jag hålla med om är cynisk i en tid då politiker samtidigt tycks vara eniga om att vi bör minska klimatutsläpp. Men utifrån hållbarhetspsykologin är det mer komplicerat att säga att enskilda personer är cyniska då de överkonsumerar och bidrar till ökade mängder växthusgaser i atmosfären.
Hur ser debatten ut om vi lägger till faktorer som att dålig anknytning mellan barn och föräldrar under barndomen ger ökad benägenhet att falla för frestelser som triggar våra inre belöningssystem, så som beroendeframkallande tobak, alkohol, mediciner eller lyxshopping? Att överkonsumtion hör ihop med stressade individer i ett stressat samhälle? Att överkonsumtion hör ihop med ett dåligt inneboende skydd mot att falla för grupptryck och att imponeras av symboler som signalerar status? Statussymbolerna förknippas i hög grad med klimatpåverkande prylar, så som flygresor till Thailand, bilar och andra konsumtionsvaror.
Debattartikeln tar även upp altruism. "Människan har både egoistiska och altruistiska sidor. Det rimliga nu är att vi utvecklar vår altruistiska sida och blir en globalt solidarisk varelse. För en globaliserad värld där vi alla påverkas av varandras agerande fodrar en etik med globala hänsyn."
Hållbarhetspsykologiföreningen är ung och jag är inte hjärnan bakom, men så som jag har förstått teorierna som hållbarhetspsykologin bygger på så krävs trygga individer för ett altruismen ska kunna segra över egoismen. Och hur skapar vi det Nina, Svante, Billy, Birger, Anders, Emin, Annika, KG, Alf, Bengt och Göran?
Eftersom vi förmodligen inte kan vänta enbart på att en ny generation trygga individer ska växa upp så handlar en "radikalisering av klimatpolitiken" även om att påverka normerna i samhället. Vad ger status och vad är lyx i ett hållbart samhälle? Normskiften sker kontinuerligt och idag är det i vissa kretsar mer status att köra biogasbil än att köra bensinbil och det är pinsamt att välja flyget där tåget är ett fullvärdigt alternativ. Det förekommer att skinkmackorna försvunnit som alternativ till ostmackorna på fikaborden. För inte länge sedan ansågs skinka definitivt som mer status än ost på en smörgås. Hur snabbt kan ett samhälle omdefiniera normerna för status och lyx? Hur skulle normerna se ut för att helt och fullt rimma med "respekt för naturens gränser" och "global solidaritet"? Vilket vinner, att få de nya normerna att nå spridning eller att skapa en samhälle med en majoritet trygga, altruistiska individer?
Utvecklingen av normer och individer pågår. Med politikens hjälp kan nya normer få en skjuts. Jag sällar mig till artikelförfattarna som kritiserar politiker som diskuterar "hur ska vi få fler jobb genom att öka den konventionella tillväxten". Det finns mängder av tillväxt som respekterar naturens gränser. Mänsklig tillväxt är bara ett exempel. Se här, i ett program från TED talk, Pam Warhurst berätta i 13 inspirerande minuter om tillväxten till följd av ett experiment med lokal matförsörjning!
/Sara Nelson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar